Har bläddrat omkring bland äldre bilder och mappar på datorn. Bland annat dök den här målningen upp. Hade inte sett den på mycket länge. Perioden 1995-1996 hittade jag fram till ett uttryck jag tyckte mycket om. Den här diptyken “Sjung för livet” (100×200 cm) är ett bra exempel på det:
Sen kom en massa sorg och motgångar in i mitt liv. Då släckte jag alla hjärtan:
Kanske den var finare med grå hjärtan. I vilket fall, efter ytterligare en tid målade jag över alltihop.
Va dum ja va’. Skulle behållt den.