Denna målning är en slags kommentar till min uppväxttid i Boden under femtiotalet. Under Bodens kanoner hänsyftar naturligtvis till kanonerna på de omgivande forten. Det finns också en marsch med samma titel.
De fyra delarna har var sin titel:
– “Det är så härligt att gå i solen” ( övre vänstra )
– “Min far var militär” ( övre högra )
– “Blå Kärrhökens ägg äro vita” ( nedre vänstra )
– “Vid Nilens strand” ( nedre högra )
“Under Bodens Kanoner” har ställts ut vid dessa tillfällen:
1996 “Alla fåglar kommit rén”, Norrbottens muséum, Luleå
1996 “Alla fåglar kommit rén”, Galleri Gamla Apoteket, Jokkmokk
1998 “Fem från norr”, invigning av nytt EU-kontor i Bryssel
1998 “Tyck om mig, tyck om mig”, Galleri Konstgillet, Boden
1999 “Svanen och grobianen på stadsbesök”, galleri Majnabbe Göteborg (tillsammans med Marianne Öqvist)
2003 Härnösands Konsthall (tillsammans med Jan-Anders Jatte Eriksson)
2004 Bodens Konstgille
2016 “När och fjärran II”, Galleri K Västerås (vandringsutställning med keramiker Pia Schmaltz)
2018 “När och fjärran III”, Granö (vandringsutställning med keramiker Pia Schmaltz)
Till målningarna hör en text jag skrev vid samma tid (1995):
Di-di-daa-ditt
Har du ägg i mössan, sa alltid pappa när jag kom in med toppeluvan på. Han var nog Styckjunkare då. Och kunde Morse. Alfabetet. Di-di-daa-dit, sa han och nöp mig i näsan. När han var glad.
Blå Kärrhökens ägg äro vita. Jag älskar den blåa kärrhöken. Särskilt när den flyger. Och häromdan målade jag en Strandpipare. Tillsammans med en ängel med tre stjärnor. Femuddiga. Pappa hade nog två. På sin axel.
En dag skrev jag EKORRE på husväggen med en skolkrita. Det blev nog minst 5 meter långt. Det var strax innan pappa skulle komma hem och dom vita bokstäverna inte gick att få bort. Kritan bet sig liksom fast i det röda trät.