Små målningar 2

Just painting, no thinking.

Från pågående serien ”Små målningar” eller ”Small paintings” som dom får heta på Instagram. Här ett urval ( alla 30×30 ): 

DiscoveredBirdlandEverything that lives is holyClose upThe DogGreen

 

Pågående skrivande om “Små målningar” ( senast reviderad 23.1 2021 ):

Att för en stund känna att jag har all tid i världen. Då spelar det liksom mindre roll hur jag ser ut eller hur gammal jag är. Det är i dom stunderna som Billie Holiday kan komma riktigt nära: “The blues call in my north. To lick my heart once more. Love lives in a lonely land. Where there’s no helping hand to understand”.

Det är snart fyra år sen jag, utan att veta om det, inledde en serie, ett tema jag kallar ”Små  målningar” eller ”Small paintings” som dom får heta på Instagram. Måla improviserat har jag gjort länge men inte på så små dukar. Tidigare var det mycket som ville med på bildytan – det var många som ville vara med. Någon gång där för fyra år sen började jag renodla, skala av. Kvar blev solitären. Tror, så här i backspegeln, att det bl.a hade med att jag såg von Triers ”Melancholia” och omtumlad lämnade biografen. Drabbad av en ny sorts fördjupad insikt. Om utsattheten av att leva på ett litet klot i universum. Som om jag insåg att jag är en medresenär och nu också rent fysiskt kan uppleva ett svävande i rymden.

Efter att ha mönstrat hela bildytan, med streck, punkter och olika färgfläckar, till en abstrakt nivå där jag inte vet hur jag gjorde sätter jag mig ned och glor. Och inväntar… om inget tycks komma så vrider och vänder jag på målningen. I bästa fall finns där någonting. Prickar blir lätt ögon och om du tittar länge, mycket länge kan du, som Ekelöf säger om att vara ensam och verkligen vara det, ”få stort sällskap omsider”.

Sen inleds en process att ta hand om denna figur. Låta bli att korrigera och försöka göra ”fint”. Låta den vara som den är och jobba med omgivningen i stället. Helt enkelt omhänderta den så gott jag kan.   

På 3D-dukarna, som jag använder, målas också kanterna och som gör upplevelsen av verket mer fysisk. Varje målning blir unik, såväl innehållsmässigt som måleriskt. Oftast med djurgestalter. Ett slags ikoner med titlar som ”Han sa han va’ en Sufie”, ”Letar efter Sidney Nolan”, ”Den allra sista hackspetten”.

Eller om man så vill ”Som min dag så skall min kraft ock vara”.