Triptyken “Förvandling” har köpts in av Luleå kommun och placerades i det nya Näringslivskontoret i Stadshuset. Snyggt jobbat av inköparen, kommunens intendent Charlotta Rosengren.
Till verket hörde också en skylt med texten “Himmelskt” som printats ut på aluminium (i klartext efter bilden):
Himmelskt
David Byrne i Talking Heads, sjunger i låten Heaven: “Heaven is a place/ A place where nothing/ Nothing ever happens”.
Jag skulle fylla jämnt och som present hade jag gett mig själv en resa till Lissabon. Till själva födelsedan hade jag dessutom fixat biljett till P J Harvey och hennes Let England Shake-turné. Väl där, i den vita staden, får jag veta att det brakat loss på Island igen. Vulkanutbrott! Askmoln! Året innan hade det mesta av flygtrafiken i Europa stoppats. Och nu var jag dessutom nyförälskad. Men hon är inte här. Hon har heller inte svarat på mina sms. Vet ingenting om Lissabon. Kan inte språket. Kommer jag komma hem? Känner mig oändligt ensam och rädd. Börjar gå eller snarare låter mig gås, i ett närmast förlamat tillstånd.
Omärkligt och underligt dras jag till ett mycket litet fik med typ åtta platser. Är just då den enda kunden. Vid disken står en afrikanska. Jag beställer kaffe med mjölk och en kaka. Sätter mig på en av barstolarna vid fönstret. Kaffet är gott och kakan är god. Ur fikets rätt skruttiga radio och dåliga mottagning strömmar nåt bekant – Somewhere Over the Rainbow med den där han från nån varm ö nånstans, spelandes ukulele tror jag, som blev mycket populär på 90-talet.
Då släpper det. Jag börjar gråta. Och allt därinne och allt därute i korsningen av Rua Da Madalena och Rua Da Conceiçao känns så makalöst rätt. Den gula spårvagnen, ljuden, människorna. Och jag tar emot allt med en oerhörd glädje och tacksamhet.