Från galleri Lindberg – bilder och recension

“Nyckeln är att vara i det sköra” – Birgitta Östling NSD ( pdf ) >>

Utvalda bilder från utställningen som får heta “Av jord är jag kommen”

Om utställningen

Tre serier får här möta varandra.

”Små målningar” eller ”Small paintings”, som serien får heta på Instagram, inledde jag för snart fem år sen. Jag började renodla, skala av. Måla improviserat hade jag gjort länge men inte på så små dukar. Tidigare var det många som ville vara med, men kvar blev nu solitären, den ensamme.

Varje målning blir unik, såväl innehållsmässigt som måleriskt – oftast med en djurgestalt. Jag tror vi ibland har lättare att identifiera oss med djur än med oss själva.

Inspirerad av lavar och mossor, som jag dokumenterade under sitt vistelsestipendium i Frankrike 2019, påbörjade han en ny inriktning med större målningar och med hjälp av Region Norrbottens arbetsstipendium ( KKN ) arbetade jag hösten 2020 fram serien med arbetsnamnet “Av jord är jag kommen”.

Kanske det har med pandemin att göra. Jag utgick från lavar på stenar men drogs iväg på en resa där jag mer verkar ha hamnat bland mörka nebulosor.

“Av jord är jag kommen” har också specifikt målats för utställningen på Galleri Lindberg där de får ackompanjera de små från den lilla serien.

Till dessa har jag också med ett antal utskrifter på aluminium – serien ”Exploring new worlds”. Figurer hämtade från tidigare målningar som sedan, digitalt, fått landa i nya världar.

Recension av Sven Teglund, konstnär och krönikör. Publicerad på Facebook:

I Galleri Lindberg visas just nu en väldigt spännande och mäktig utställning med Bengt Frank. Den består av små och stora målningar. Han berättar i tidningen att de små bildernar är helt improviserade och att ett sådant måleri öppnar för betraktarens egen tolkning. Och att de stora målningarna började som en undersökning av mossor och lavar, men som utvecklades, började lämna marken, och till slut for upp i rymden.

Jag har besökt utställningen flera gånger, och Bengt Franks måleri har berört mig på många sätt. Något som intresserat mig är själva formen för utställningen, små och stora format. Jag tycker att det sätter fingret på att storleken har betydelse även inom konsten. Men vad betyder det egentligen? Vad ligger bakom konstnärernas skilda val, där vissa målar konsekvent mindre tavlor medan andra målar i en storlek som bara en konsthall eller museum kan härbärgera. Jag tycker till exempel att Konsthallen i Luleå har så stora rum att det begränsar möjligheten för mindre, mera intima utställningar. Därför är jag tacksam att Galleri Lindberg finns och trots sin mindre yta tillför konstlivet i staden så mycket. Och Bengt Franks utställning är ett fint exempel på det.

Storlek är självklart något relativt, skriver Nina Burton. En människan är sammansatt av atomer, som har kretsande elektroner som påminner om planeterna som snurrar kring universums stjärnor. Dessa atomer skapar i sin tur molekyler som skapar organ som sen skapar själva organismen. Som människa befinner man sig därför ständigt mellan något ofattbart litet och något ofattbart stort.

Och jag tänker att det stora med Bengt Franks utställning är att han just knyter ihop det lilla med det stora, och därigenom pekar på människans plats i tillvaron. När jag i en av de stora tavlorna först kan föreställa mig mikrovärlden nere i marken kan jag i nästa ögonblick ställa om fokus för att istället se en stjärnhimmel, rakt in i mörkaste universum. Och även om de små bilderna till viss del är abstrakta finns det tydliga kopplingar till verkligheten och naturen, djurfigurer uppstår och försvinner i de diffusa färglagren. Men jag är säker på att det jag ser är min högst personliga tolkning utifrån det mönster som några miljoner av mina hjärnceller gemensamt skapat i stunden. Nästa gång kan det vara något annat jag ser.

Så jag hoppas att ni passar på att besöka Bengt Franks fina utställning, det är bara en vecka kvar. Ta chansen till en stunds resa inåt och utåt, från det lilla till det stora.