Utställning på Luleå konsthall samtidigt med Hilde van Amelsvoort och Rune Hagberg 31 aug -1 nov 2024.
Händelser och reflektioner – om min väg till utställningen >>
I samtal med konsthallens konstnärlige ledare Karin Erixon.
Helt orepeterat läser vi texten, Mötet med räven, som finns i sin helhet längst ned på sidan.
Video: Carole Creedon
Här några bilder från en fin dag med fotograf Pär Bäckström:
Fler bilder + alla titlar (pdf) >>
Till utställningen hörde en Svartvit flugsnappare som jag spelade in i hemmets trädgård och som sen blev en 6 timmars lång ljudfil som gick dygnet runt och där längden på pauserna mellan sången slumpas. All cred till min son Simon.
Här några av Pärs bilder + en av Carole Creedon:
Mötet med räven
”Vad skulle jag åka ändå hit för? Det hade väl räckt med Harads.” Ensam och fylld med tveksamheter, vistelsen skulle ju redovisas, lämnar jag ateljén för en längre cykeltur.
Efter några kilometer längs den smala vägen mellan Grez-sur-Loing och Fontainebleau ligger det en död räv vid vägkanten. Huvudet och en bit av kroppen vilar mot den varma asfalten.
Jag kliver av cykeln och går fram till den. Den ser märkligt levande ut, som om den bara låg och sov. Och när jag böjer mig ned för att titta lite närmare säger den, lätt viskande men ändå hörbart:
– I biblioteket på hotell Chevillon, där du bor, finns en samling med kopior av bland annat August Strindbergs brev till Albert Bonnier. Många skrivna just i Grez. I ett av breven från 26 september 1883 skriver han om jag minns rätt: Jag har kommit till den tron att man inte kan upplysa och roa på en gång och nedlåter man sig att gyckla så tar pöbeln allvaret också för gyckel. Jag vill inte vara någon gycklare även om jag skulle förlora publikens öra.
– Ja, Strindberg var en rolig faan, fortsatte räven. Inte alls olik mig förresten. I vissa avseenden kanske jag ska tillägga, men det där om att inte kunna roa och upplysa samtidigt håller jag nog inte med om. Men jag kan förstå honom. Det finns en problematik där. Men att han skriver ”pöbeln” gör mig upprörd. Om han nu menar det jag tänker på. Och att ”upplysa” gillar jag inte heller. Bortsett från det, vad tror du själv? Kan det vara nåt för dig?
Jag visste inte vad jag skulle säga.
– Jag tror faktiskt det. Tänker bland annat på dina djurgestalter? Inget fel på dom, dom är fina. Men vad skulle hända om du inte jämt och ständigt ska se figurer i ditt färglandskap?
– Hur menar du?
– Jag får bestämt en känsla av att du ibland skämtar bort saker och ting? Dig själv till exempel. Jag ser ju att du är ängslig. Kan det vara så enkelt att du är rädd för att göra fel? I så fall vill jag ge dig ett råd som kan låta rätt simpelt: Titta närmare på din oro.
Räven blev tyst en liten stund, sen sa den:
– Ja, försök göra det. För tro det eller ej. Din rädsla är en vägvisare. Affronter ses peurs et gagner sa liberté. Och du! N’oubliez pas de respirer.
Det sista upprepade den två gånger. Sen sa den inget mer.